Tanja Rasmusson om mänskligt ledarskap, lågkonjunktur och varför hälsa är ett tillstånd
Ledarskap som levs – inte skrivs
I podden Hållbara chefer möter vi Tanja Rasmusson, näringspolitisk chef på Byggföretagen. Samtalet rör sig från småbarnsmorgnar och ad hoc-krishantering till kulturförändring i en hel bransch. Det genomgående budskapet är att ledarskap är mänskligt, situationsbaserat och helt beroende av att ledaren faktiskt lever sina värderingar i vardagen.
”Du kan ha hur mycket fina policies som helst. De spelar ingen roll om du inte lever dem,” säger hon.
Från juridik till byggpolitik
Tanja beskriver sin väg in i rollen som en kombination av psykologi, juridik och politik. Efter studier i psykologi i USA blev det juridik, tingstjänstgöring och flera år som rådgivare inom Moderaterna och i Regeringskansliet, därefter myndighet och till slut Byggföretagen.
Hon kallar sig skämtsamt ”misslyckad jurist”, men framgången i chefsrollen bottnar i det juridiken och psykologin gav henne: metod, struktur och en stark nyfikenhet på människor. I dag leder hon enheten för näringspolitik, omgiven av experter som ofta kan mer i sak än hon själv. Hennes uppgift är att skapa sammanhang, hålla riktningen och frigöra självledarskap.
Ledarskap och föräldraskap – samma grundprinciper
Parallellen till föräldraskapet återkommer flera gånger. Precis som med barn är medarbetare egna individer med skilda drivkrafter, gränser och behov. Ledarskapet blir därför ett rörligt hantverk där tydliga ramar kombineras med flexibilitet.
Tanja vänder sig mot idén att chefer enbart ska leverera svar och lösningar. Först måste man se personen, bekräfta känslan och skapa en spelplan för vad som är möjligt att göra nu och vad som måste vila. Transparensen får dock aldrig bli nervspill.
”Jag kan inte gå omkring och läcka oro. Samtidigt måste jag få visa att jag ibland är trött. Det är också ett sätt att leda.”
Att leda i en skakig tid
De senaste årens ekonomiska läge har satt den hållningen på prov. I lågkonjunkturen ökar trycket på snabb handling, kompromisslös tydlighet och tätare dialog med medlemmar och medarbetare. Oro för lönsamhet, räntor och framtid sätter sig i organisationen och kräver ledare som kan normalisera känslor utan att relativisera problemen.
Tanja beskriver hur tidigare marknadsliberala principer ibland prövas när företag ropar efter statliga insatser. Hennes jobb blir att hålla kursen, förklara gränserna och samtidigt visa att ”vi tar oss igenom det här tillsammans”.
En bransch med stolthet och självkritik
Byggbranschen är en av landets viktigaste ekonomiska motorer. Det är här hem, skolor, sjukhus och vägar blir verklighet. Samtidigt skuggas bilden ofta av fördomar och verkliga problem: oseriösa aktörer, kriminalitet och dåliga villkor.
För Tanja finns ingen motsättning mellan stolthet och självkritik. En bransch som öppet pratar om det som skaver kan också förändra det. Hon efterfrågar en bredare blick: förmågan att se branschens samhällsnytta samtidigt som man fortsätter städa framför egen dörr.
Chef eller ledare – skillnaden som avgör
I teamledningen återkommer Tanja till distinktionen mellan chef och ledare. Att vara chef utan att ta ledarskapet på allvar duger inte. Men att vara ledare kräver mer än retorik.
Hon har lett grupper som blomstrat med riktning och frihet, och grupper som velat bli mikrostyrda in på paragrafnivå. Lärdomen är att anpassa stilen och våga välja bort sammanhang där ens sätt att leda inte får plats. Kompetens är mer än sakexpertis; den handlar lika mycket om att förstå hur bitar hakar i varandra och hur människor fungerar tillsammans.
Ambitionens baksida
Det kanske mest befriande i samtalet är Tanjas syn på ambition. Hon vet hur lätt högpresterare springer sig trötta och hur snabbt man släpper vanor som håller när kraven växer. Hon har själv kraschat två gånger och använder i dag ”good enough” som ett medvetet motgift.
Rätt förstått är det inte slarv, utan en strategi för att skydda fokus, tempo och hållbarhet. Good enough är tillräckligt för att komma vidare i rätt riktning – i dag – så att man kan leverera även i morgon.
Hälsa som tillstånd, inte prestation
Här möts ledarskap och hälsa. Tanja menar att hälsa inte är en prestation utan ett tillstånd. Den byggs inte av medaljer utan av upprepade, enkla val som sänker stress, ger sömn, skapar rörelse och tar ner brusnivån.
En kort promenad i dagsljus, en lite bättre måltid, trettio minuter tidigare i säng – litet i stunden men avgörande över tid. När det blir kultur snarare än kampanj bär vanorna både människan och verksamheten längre. ”Det mest ambitiösa du kan göra i dag är ofta det enklaste: ta hand om grunderna – varje dag.”
Allt räknas – i livet och i ledarskapet
Det personliga inslaget gör samtalet levande. Tanja berättar hur hon på senare år, utan att jaga extremer, ändå bestigit Kebnekaise och hittat styrketräningen. Hon talar om glädjen i att upptäcka att allt räknas och att utveckling sällan sker i stora ryck utan i små, konsekventa steg.
Den hållningen spiller över på hur hon coachar drivna kollegor: rikta energin, dämpa självkraven och lägg ribban där den gör jobbet, inte där den bränner.
Snällhet som strategi
Samtalet lämnar oss med en enkel men krävande formulering av modernt ledarskap: Se människan först. Lev dina värderingar i det lilla, varje dag. Våga vara transparent utan att sprida oro. Sätt riktning och ge frihet. Vakta ambitionen med good enough så att både du och verksamheten orkar länge.
Och framför allt – förstå att det inte är tävlingen som bygger hållbarhet, utan processen. Hälsa är ett tillstånd. Ledarskap likaså.
När branschen mår bra mår Sverige bra, säger Tanja. Det börjar med människor som håller och chefer som vågar leda genom handling. Att vara snäll, mot sig själv och andra, är inte mesigt. Det är strategiskt. Det är långsiktigt. Och det är precis vad den här tiden kräver.
