Inflation. Ränta. Skuld. Belåning. Dessa är ord och begrepp som just nu har ett allvar som ingen i min generation av 70-talister tidigare har upplevt. Och visst är det så. Det är oroliga tider för oss alla vilket kan skaka om tillvarons grundvalar. Den kanske värsta omständigheten runt den rådande eller annalkande ekonomiska krisen är att det mesta sker utanför vår kontroll. Vi kan visserligen agera proaktivt och se om vårt eget hus som privatpersoner eller som företagare men inför de makroekonomiska effekterna står vi maktlösa. Maktlöshet skapar hopplöshet. Hopplöshet skapar vanmakt. Vanmakt skapar passivitet. Vi har vant oss vid ekonomiskt välstånd, relativ rikedom och en framtidstrygghet i våra investeringar. Nu känner sig många av oss fattigare och osäkrare på framtiden. Känns det igen?
Men konjunkturer vänder alltid förr eller senare. Det handlar ytterst bara om pengar. Det finns en annan ekonomi som inte har de givna konjunkturerna. En annan slags inflation. En värre slags skuld. Hälsoekonomin. Hälsokonjunkturen. Och hälsoinflationen. Din. Min. Hela samhällets.
Vi har så vant oss vid att räkna rikedom i kronor och materiellt överflöd. Vi har vant oss vid att välstånd är det samma som komfort. Att framgång är att äga sin tid. Men vad betyder egentligen pengar, komfort och tid om vi inte äger vår hälsa, vår funktion och därigenom vår fysiska och själsliga frihet?
Vi lever idag i ett kunskapssamhälle. Vi har lärt oss mycket och vi värderar information högt. Men av allt det vi lärt har vi glömt desto mera. Vi har glömt att av allt det som vi är, så är vi mest av allt ett djur. Och vi är det enda djuret på vår jord som har glömt hur det ska leva för att tillgodose sina självklara behov. Vi har glömt hur vi ska röra på oss. Vi har glömt hur och vad vi ska äta. Vi har glömt hur vi ska vila. Vi har glömt vilken miljö som gör oss gott. Vi har glömt hur vi ska lyssna på vår inre röst. Vår intuition. Den som alltid viskar tyst men som till sist skriker oss högt i ansiktet.
Vi har blivit så vana vid tanken på att lycka är det samma som bekvämlighet och enkelhet när sanningen är att det är en återkommande obekvämlighet, svårigheter, utmaningar och motstånd som gör oss starka, kapabla och vitala.
Om den ekonomiska krisen är under uppsegling så är hälsokrisen, hälsoinflationen och hälsoskulden i vårt samhälle sedan en alltför lång tid under stark tillväxt. Och medan vi kan göra väldigt lite åt den förra så kan vi göra desto mera åt den senare. Och det är enkelt. Det krävs inte en livsomvälvande heltidssatsning på motion och självspäkning. Inte alls.
Vad är det alla tusentals generationer människor innan vår moderna värld haft gemensamt? Varje dag, undantagslöst.
- Ett naturligt inslag av fysisk rörelse. Allsidigt och varierat.
- Andning och syresättning.
- Tid i naturen.
- Utomhusvistelse.
- Naturlig och oprocessad mat.
- Oreglerad vila och sömn.
- Kontemplation och tystnad.
Jag kallar dessa punkter för ”the seven pillars of health”.
En daglig halvtimmespromenad i skogen tar hand om de fyra första punkterna. Ta bort merparten av processat socker, köpt bröd, margariner och annan låtsasmat. Ersätt med ägg, kött och fisk. Hoppa gärna över frukosten överhuvudtaget någon dag i veckan för en förlängd nattfasta. Stäng ned mobilen och Netflix på kvällstid under den närmaste månaden och se hur mycket den extra timmen sömn gör för humöret och energin. Och använd den dagliga promenaden till att inte lyssna på något alls än den egna tanken.
Ingen är så rik som den som regelbundet investerar i den egna hälsan. Inget ger så god avkastning som tid till det egna välmåendet. Inget får vardaglig komfort att kännas som en ren lyx som en liten stunds motstånd och obekvämlighet.
Jonas Colting
Föreläsare och hälsoinspiratör
Flerfaldig världsmästare i triathlon och ultrasimmare (simmat Sthlm-Göteborg 640 km samt Gotland runt 300 km)
